Då man talar om vitamin D, är det skäl att skilja på två olika begrepp:
För det första har vi ett så kallat re- kommenderat dagligt intag. Med detta av- ses den mängd D-vitamin varje finländare borde få i sig varje dag under vintermåna- derna. Antingen direkt ur födan, eller via vitamintillskott. För närvarande ligger re- kommendationen i Finland på 10 mikro- gram per dag för vuxna, och 20 mikrogram per dag för äldre personer över 75 år.
För det andra talar man om mängden kalcidiol (vitamin D) i blodet. Detta är en slags lagringsform av vitaminet, som be- skriver D-vitaminhalten i kroppen. I Fin- land ligger gränserna för en godtagbar halt av kalcidiol på 40–80 nanomol/l (nmol/l). Optimala värden anses vara 50–70 nmol/l.
Professor emeritus Ilari Paakkari vill ändå påminna om att den naturliga kacidiolhalten i blodet hos per- soner som bor nära ekvatorn i Afrika lig- ger på mer än 100 nmol/l (tack vare den rejäla mängden solljus).
”Det är en dubbel halt i förhållande till vad som anses nödvändigt här hos oss.”
Men hur stora doser av vitamin D be- höver vi för att kunna hålla kalcidiolhal- ten på en jämn nivå? Hur mycket vitamin D gör sig kroppen av med per dygn? Dessa är mängder som varierar individuellt, ef- tersom många olika faktorer, som exem- pelvis kroppsvikt och halten av vitamin D i utgångsläget, spelar in.
En viss hänvisning om saken ger än- då den studie som utfördes hos forskare som jobbade helt utan tillgång till solljus på Sydpolen. I denna studie observerade man att kalcidiolhalten hölls på ungefär ursprunglig nivå med hjälp av dygnsdoser på 40 mikrogram D-vitamin.
”Studien på Sydpolen är egentligen den bästa rent praktiska information vi har att tillgå gällande D-vitamindoser i förhållanden där solljus inte finns att till- gå. Resultaten ger en förenklad bild, men det är den bästa information vi för närva- rande har. I situationer helt utan solljus behövs i snitt 30–40 mikrogram vitamin D3 per dag för att hålla blodets kalcidiol- halt stabil. I samma studie såg man också att en dygnsdos på 20 mikrogram gjorde att kalcidiolhalten sakta började dala och vitamin D-reserverna i kroppen tömmas ut”, säger Paakkari.
Paakkari anser att toxiciteten (det vill säga ”giftigheten”) hos vitamin D har överdrivits en hel del här i Finland. Mänsklighetens vagga ligger nära ekva- torn, där man i bästa fall kan få engångs- doser på upp till 250 mikrogram vitamin D via solen. Trots att vitamin D tillhör de fettlösliga vitaminerna, orsakar detta vi- tamin förgiftningssymtom först då man intar mycket stora mängder regelbundet, under en lång tid.
”Det är mycket sällsynt med förgift- ningar, och i dessa fall talar man om yt- terst stora doser på upp till 500–1 000 mikrogram vitamin D”, säger Paakkari.
Den Europeiska livsmedelssäkerhets- myndigheten anser att dygnsdoser på 100 mikrogram vitamin D är trygga.
Behovet av vitamin D varierar individuellt
Det rekommenderade dagliga intaget av vitamin D för vuxna under 75 år är 10 mikrogram. Denna mängd borde uppskattningsvis räcka till för att trygga ett tillräckligt intag av vitamin D, det vill säga en tillräcklig halt av kalcidiol.
Behovet av vitamin D är dock mycket individuellt. Samma mängd D-vitamin ger inte samma effekt hos oss alla. Även faktorer som exempelvis upptaget av vitaminet, personens vikt och ålder inverkar på kalcidiolhalten.
”Halten av D-vitamin i blodet är betydligt lägre hos personer med övervikt än hos dem med normalvikt. Orsaken till detta är inte helt säkert känd”, säger professor emeritus Ilari Paakkari.
Det enda sättet att få reda på D-vitaminhalten i sin egen kropp, är genom blodprov. Alla laboratorier i landet gör D-vitamintest.
”Om man vill få reda på kalcidiolhalten i sitt blod, lönar det sig att boka tid för blodprov. Blodprov är det enda säkra sättet att ta reda på sitt eget individuella behov av vitamin D”, säger Paakkari.